Ansedel Sven Knutsson Ros Rosenholm Fält

1722-1806

Soldaten
Född 1722 i Småland
Död 1806-05-28 i Gräshult torp, Lidhult (G)

Sven Knutsson Ros Rosenholm Fält Född 1722 i Småland Död 1806-05-28 i Gräshult torp, Lidhult (G)

Levnadsbeskrivning

Född 1722 i Småland
Antagen som soldat nr 59 1743-06-01 i Öxnalt, Lidhult (G)
Levde vid mantalsskrivning ej på soldattorpet som brukades av roten 1748 i Öxnalt norreg. soldat., Lidhult (G)
Levde vid mantalsskrivning som gift 1759 i Öxnalt norreg. soldat., Lidhult (G)
Kommenderad 1763 i Pommern
Levde vid mantalsskrivning som gift 1768 i Öxnalt norreg. soldat., Lidhult (G)
Avsked som soldat nr 59 1775-09-04 i Öxnalts norreg., Lidhult (G)
Levde 1788 i Gräshult backst., Lidhult (G)
Död 1806-05-28 i Gräshult torp, Lidhult (G)
Dödsorsak: Ålderdomssvaghet
Längd 5' 9".Enligt husförhörslängden i Lidhult född 1719 och enligt rullan 1744 född 1721 i Småland och kommenderad till Karlskrona (gmr 1744 b.74).
Vid mönstring 1757 kommenderad i Karlskrona (bmr 1757).
Vid mönstring i Pommern 1759 kallades Swen Knutson Roos 36 år gammal 16 tjänsteår (gmr 1759).
Namnbyte vid mönstring 1775 från Rosenholm till Fäldt. "Gammal och sjuklig får avsked och recmenderas till underhåll" (gmr 1775).
Vid husförhör i Gräshult Lidhult angiven som född 1719.

1756 Sunnerbo vinterting 26 februari § 78.

Kronobefallningsmannen högaktad herr Abraham Bergius låtit instämma soldaten vid Kronobergs regemente, och Överstelöjtnantens kompani Sven Roos, beträffande det denna soldat ej allenast skall taga mer uti lön, än honom efter knektekontraktet skall tillåteligt vara, utan och sina rotebönder osomoftast med hugg och slag, jämte annan otidighet överfalla; där vid herre kronobefallningsmannen upptedde Joen Jönsson, Nils Nilsson, och Per Jönsson, uppå samteliga roteintressenternas för Öxnalt norregårdens rote, nr 59 vägnar till landshövdingen och riddaren av Kongl Majts Nordstjärneorden högvälborne herr Gustaf Fredrich Rothlieb ingive skrift däruti förenämnde soldat rotehållare hårdeligen klaga över meranämnde soldat svåra medfart emot dem i förberörde måtto därföre högvälbent herr landshövdinge och riddare, under, den 11te i denna månad ärendet hänvist till tingsrättens upptagande, och befallt herr befallningsmannen det samma lagl påtalan därhos herr befallningsmannen berättar, att han även låtit inkalla bönderne uti Öxnalt förbenämnde Joen Jönsson Nils Nilsson och Per Jönsson till att giva vid handen deras skäl, oh bevis, varigenom de deras hos högvälborne herr landshövdingen och riddaren, uti detta fall gjorde angivande fulltyga vilja; vilka åboer uppå hemmanet Öxnalt jämväl tillstädes voro, men förklarade, att de med soldaten Sven Roos vad dess lön angår, således äro förlikte, och rotebönderne hädan efter skola giva honom uti årlig lön, efter knekte kontraktet, det och soldaten Roos, å sin sida, nu inför tingsrätten vidgick, varutan tillstädes varande rotebönder tillkänna gåvo, det de i anseende till förberörde förlikning likaledes eftergivit, vad Roos dem kunnat emot brutit, vidkommande det av dem hos h landshövdingen och riddaren Rothlieb angiva överfallande.

Herr befallningsman Bergius förmente, det ett slikt av rotebönderne skett eftergivande icke lärer kunna hindra att ju herr befallningsmannen tillåteligt vara månde, att fullfölja vad honom av högvälborne herr landshövdingen och riddaren uti denna händelse är anfallt, egentligen och i synnerhet rörande det av rotebönderne överklagade överfallande, och därföre påstår, det de tillstädes varande rotebönder måtte tillhållas, att uppte och namngiva deras vitnen detutinnan, varuppå rotebönderne framviste förteckning på deras vittnen i detta fall vilka voro Anders Bengtsson, Anders Larsson, Erland Svensson i Södergården samt drängen Sven Jönsson i Norr[egården] Öxnalt, med Bengt Jönsson och drängen Carl Andersson i Hunsberg, som voro tillstädes, undantagande Anders Larsson och Erland Svensson i Öxnalt Södregården vilka deras uteblivande, såsom instämde vittnen, i förmågo av XVII Cap 3 § Rättegångsbalken, varda var för sig fälde till en daler silvermynt plikt; begärande herr befallningsmannen, att de närvarande vittnen måtte edeligen avhörde varda men tingsrätten samt nödigt, det rotebönderne förut böra tillkänna giva varuti det omtalte överfallande bestått, på det soldaten Roos må hava tillfälle sig däröver förklara, innan någre vittnen kommer att avhöras.

Sedermera påyrkade herr befallningsmannen sitt förra, angående vittnens avhörande, befann det Anders Bengtsson i Södregården Öxnalt är måg till Nils Nilsson därstädes, som och, att drängen Carl Andersson i Hunsberg är syskonbarn till Måns Persson där sammastädes, varföre dem såsom för nära bessvågrade och besläktade med förenämnde Nils Nilsson och Måns Pehrsson icke något vittnesmål härutinnan tillåtas kunde, och vad drängen Sven Jönsson i Öxnalt Södregården vidkommer; Så fastän han icke är besläktad eller besvågrad med någon av dem, som klagat över tillfogat övervåld utav soldaten Roos, vill dock Roos honom från vittnesmål i denna sak jäva i avseende därtill, att han tillika med dess övrige rotehållare på honom hos herr landshövdingen och riddaren Rothlieb klagat; Men som denna drängs klagan icke befinnas hava annat angått, än att soldaten Roos tagit för stor lön av sina rotebönder, och icke något överfallande så kan tingsrätten uppå ett slag av Roos anfört jäv icke något avseende hava, besynnerligen som målet, angående överfallandet skiljer sig från rotens gemensamma klagan över soldatlönen, och rörer vars och ens säkerhet i synnerhet, uti vilket fall den ene rotebonden icke kan förvägras, att med den andre vittna om vad honom enskilt händer utan prövar tingsrätten således skäligt, att anse denna drängen Sven Jönsson, jämte Bengt Jönsson i Hunsberg såsom jävad, för lage vittnen uti förberörde mål, var före de och var för sig, med hand å bok avlade den vanlige sanningseden, och sedan de blivit åtvarnade att noga betänka edens dyra vikt och värde, vittnade Bengt Jönsson i Hunsberg att soldaten Roos, vid pass för fjorton dagar, eller två veckor sedan, kommit till vittnet hemma uti dess stuva, och sagt för vittnet det han icke på ett år varit hos sine rotebönder uti Hunsberg, där före ville han där då hos en av dem bliva över natten, och hava vid samma tillfälle sin försörjning med malt och dricka, tillspordande vittnet om icke han så gjorde vid sin soldat, när han kommo till honom? Vartill vittnet svarat ja, och att han vid slike tillfällen gåvo sin soldat mat och dricka, så gott han hade varpå Roos gått ut ifrån vittnet in uti änkan Britta Månsdotters och drängen Måns Perssons i Hunsberg stuva, men efter någon liten stund återkommit uti vittnets stuva, och sagt det han icke fingo vara i fred till att äta en bit mat för kläkes ord, dock icke mer därom sagt, eller nämnt vem som honom på sådant sätt ofredat, likväl sedermera ytterligare gått in uti förenämnde änkans stuva, och där över natten kvarblivit; Rätten ? vittnet icke huruvida något oväsende förelupit hos änkan hustru Britta, emellan hennes son drängen Måns Persson och soldaten Roos, dock hört sägas, att denne drängen Måns Persson skall gått ifrån sitt hemvist den natten och lagt sig hos Carl Andersson i samma gård.
Vittnesmålet upplästes och vidkändes.

Sedan inkallades andra vittnet, drängen Sven Jönsson, som uppå sin avlagda ed berättade, att vid pass för två veckor sedan har Nils Nilsson i Öxnalt Norregården om afton kommit in till vittnet uti smedjan, då vittnet höll på att smia och litet därefter har soldaten Roos även dit kommit, då Nils Nilsson och Rosen talts vid, utan att någon ovänskap till det ringaste dem emellan förmärkas kunde, och änteligen å både sidor sagt, det de ville gå fram till gården, varpå de även följts åt utur smedjan, och när de voro komne utom dörren av smedjan har soldaten Roos sagt till Nils Nilsson att han skulle gå efter de övrige rotebönderne, ? kande vittnet icke, vad svar Nils Nilsson därpå givet, men strax därpå hörde vittnet en skrika utan för smedjeväggen och ropa om hjälp, varvid vittnet genast tänt en sticka, ty det var så ganska mörkt den natten, och gått ut, tillika med Nils Nilssons bägge mågar, Anders Bengtsson, och Jonas Svensson Öxnalt Södergård samt funnit soldaten Roos hava Nils Nilsson under sig och hålla honom i håret, då vittnet tillika med de bägge andra budit soldaten Roos låta bliva Nils Nilsson, vartill och soldaten Roos sig övertala låtit, men när Rosen var uppstigen och har han, medan Nils Nilsson ännu låg på backen slagit honom två slag med en käpp tvärs över ryggen, som och soldaten Roos när de voro åter inkomne uti smedjan, ytterligare tagit Nils Nilsson i håret, och tryckt honom med huvudet neder till jorden, samt skakat och ristat vetande vittnet icke varföre soldaten Roos sålunda handt vad Nils Nilsson, ty Rosen nämnde icke någon sak varföre han sådant gjorde, ej heller vet vittnet, huruvida de förut varit ovänner, dock har vittnet sig bekant att de varit hela aftonen tillsamman uti södregården Öxnalt.
Vittnesmålet upplästes och vidkändes.

Herr befallningsmannen Bergius begärde anstånd med saken till nästkommande lögardag, eller den 28 i denna månad, på det herr befallningsmannen må hava tillfälle då inskaffa de flera i denna sak nämnde vittnen, vilket anstånd tingsrätten beviljade och tillsades soldaten Ros med , flere vederborande, att då sig även inställa.
Protokollet upplästes och vidkändes.

1756 Sunnerbo vinterting 27 februari § 85.

I anledning av tingsrättens tillsägelse den 26 i denna månad, företogs åter den samma dag under § 78 förehavda sak emellan kronobefallningsmannen herr Abraham Bergius, å embetets vägnar kärande emot soldaten Sven Roos, där vid parterna och compagni fullmäktigen som uti förberörde protokoll nämnde äro sig även infunno jämte de två åberopade men bortavarande vittnen, näml Anders Larsson och Erland Svensson i Öxnalt Södergården, men som Anders Larsson är med soldaten Roos ena rotebonde Joen Jönsson i Öxnalt Södergården, så nära besvågrad, att Anders Larsson förty icke något vittnesmål häruti tillåtas kan, och denna Anders Larsson, så väl so Erland Svensson icke heller är instämda, eller angivna, till att vittna om annat, än angående den sedel, soldaten Roos sig av sine rotebönder förskaffat, det han skulle vara ledig från krigstjänsten, varom de äro överens komne att sooldaten Roos skall tjäna nu som förr; Ty begav herr befallningsmannen sig från deras vittnesmål, såsom mindre nödige, och undergav tingsrättens beprövande, huruvida soldaten Roos må skyldig kännas, att återbetala, vad han förut över knekte kontraktet utav sinae rotebönder uppburit, samt påstår det soldaten Roos vederbörligen plikta måtte för det han slagit sin ena rotebonde Nils Nilsson i Öxnalt Södergården; men däremot förmentes, att rotebönderne skola eftergivit deras talan vad ombetalte återbetalning vidkommer, genom den av dem frivilligt ingångne förlikning, så att icke något påstående i thy fall skall göras kunna, och beträffande slagsmålet, så anhåller Roos om förskoning därutinnan från plikt.

Frågades om Roos varit hoos sine rotebönder uti Öxnalt för tre veckor sedan? Svarade ja, dock icke längre än en natt, då han av dem förskaffat sig den så kallade avskedssedeln.
Frågades om rotebönderna ville med godo lämna ut samma sedel? Svarade att de berörde sedel icke så aldeles godvilligt utlämnade.
Vidare tillspordes Roos huru mycket han för detta uti lön undfått utav sine rotebönder? Svarade trettio daler silvermynt varvid rotebönderne sig jämväl yttrade att de icke någon återbetalning utav denna deras soldat äska. Protokollet upplästes och vidkändes.

Utslag.
Huru soldaten Sven Roos förnekar, att hava slagit sin rotebonde Nils Nilsson i Öxnalt Norregården kommer doch hos tingsrätten uti behörigt övervägande det han vid pass för två veckor sedan, då sådant hänt varit uti Öxnalt Norregården och utav sine rotebönder förskaffat sig en sedel, att han från vidare krigstjänst för deras rotelag skulle vara fri och ledig, vilken sedel soldaten Sven Roos själv tillstått, att rotebönderna icke godvilligt utlämna velat, som och utav deras till landshövdingen och riddaren av Kongl Majts Nordstjärneorden, högvälborne herr Gustaf Friedrich Rothlieb ingivne klagoskrift nogsamt rönes, varav alltså slutas det stridighet dem emellan därom uppkommit och förvållat det soldaten Sven Roos på sätt, som drängen Sven Jönsson i Södregården Öxnalt vittnat, hanterat förenämnde sin rotebonde Nils Nilsson nämligen det soldaten Roos utan någon given orsak slagit Nils Nilsson under sig till jorden dragit honom i håret, samt när han från honom uppstigen var slagit Nils Nilsson tu slag med en käpp över ryggen, jämväl när han åter inkommen uti smedjan till vittnet, ytterligare tagit Nils Nilsson i håret och tryckt honom neder med huvudet till jorden samt honom skakat; förden skull prövar tingsrätten i förmågo av XV Cap 8de § samt XXXV Cap 2 och 3 §§ Missgärningsbalken rättvist, det bör soldaten Sven Roos plikta för tvenne slag åtta daler samt för trenne hårdrag sex daler och för ett skuffande tre daler, som gör tillsamman sjutton daler silvermynt, jäm ? efter 9de § av förberörde XV Cap göro Nils Nilsson vid nästa laga ting vid detta härad även ??
Men vad angår den av herr befallningsmannen Bergius äskade återbetalning av vad soldaten Roos för detta mer uti lön av sine rotebönder uppburit, än knekte kontaktet förmår och innehåller; Så undergives almendigen sådant som rörer hushållningen emellan soldaten och roten, högvälborne herr landshövdingen och riddaren höggunstiga ömprövande, huru därmed förhållas skall, med lika ödmjukt underställande, om icke den av soldaten och rotebönderne sins emellan godvilligt ingångne förlikning i detta må gälla och tillfyllest göra.

Relationer och barn

Gift 1746-10-17 i Hult, Södra Unnaryd (N)
Maria Svensdotter.
Född 1720-05-20 i Hult, Södra Unnaryd (N)
Död 1803-02-01 i Gräshult torp, Lidhult (G)

Nils Svensson. Född 1747-03-23 i Hult, Södra Unnaryd (N)

Per Svensson. Född 1750-03-29 i Hult, Södra Unnaryd (N)

Knut Svensson. Född 1754-07-13 i Hult, Södra Unnaryd (N)

Karin Svensdotter. Född omkring 1762

Sven Svensson Rås. Soldaten
Född 1765-02-04 i Öxnalts Norreg. soldat., Lidhult (G)
Död 69 år 3 månader 28 dagar gammal 1834-06-01 i Rosatorp Gräshult, Lidhult (G)